Kennel Cockados hemsida

Cocker spaniel 1961 - 2008

Innehåll:

Start
Historia
Kavalkad
Hundarna
Fotogalleri1

Fotogalleri2

Fotogalleri3
Domaruppdrag
Pälsvård

©Cockados
 

Pälsvård & Skötseltips

copyright Gunnel Adolfsson Lundgren

Här är några tips till nyblivna ägare av cocker spaniel. Artiklarna har tidigare varit införda i Cockertidningen.

Pälsvård till vardags Anledningen till att man skaffar en hund av pälsras, är naturligtvis ofta att man fallit för den vackra, nytrimmade rasrepresentanten på en bild eller en hundutställning. Om man är oerfaren som hundägare tänker man ju inte på, hur mycket arbete som ligger bakom en glansig, slät och vacker cockerpäls.

Därför är det ju mycket viktigt att uppfödaren noga informerar om och demonstrerar hur man sköter pälsen till vardags, vad man själv kan göra för att pälsen skall vara så lättskött som möjligt och vilka verktyg man behöver. Man klarar sig långt med en karda av den kraftigare modellen, stålkam & nbsp; (gärna en gles och en fintandad), en vass hårsax och en klotång. Saxen skall man vara mycket rädd om och aldrig använda till papper och liknande. Klipp inte i lerig päls och tänk på att kardan är vass om hunden trampar på piggarna! Vanlig borste fungerar inte så bra.

Hur mycket päls valpen kommer att få går inte att avgöra när valpen är 8 veckor. Generellt kan man säga att ju mörkare färg en cockervalp har, desto mera päls får den.

Det är också mycket viktigt att man blir hänvisad till en kunnig trimmare. Alltså en som är kunnig på just cocker spaniel. Oftast innebär det en uppfödare eller annan raskunnig person, med erfarenhet av cockertrimning, som räknas som en av de svåra konsterna. Och den konsten behärskas oftast inte av ett vanligt hundtrim! Alla uppfödare kan berätta historier om cockrar vars päls saboterats fullständigt av en okunnig trimmare, ofta mot bra betalning och under förespegling att ”den blir mera lättskött” med maskinklippt rygg och/eller rakade ben.  Och det tar lång tid att reparera! Det är absolut värt att åka åtskilliga mil för att få sin cocker korrekt trimmad.

Cockerklubben anordnar på många håll trimkurser där man kan få tips och prova på under kunnig ledning. Annars är det bra om man har möjlighet att få vara med när hunden trimmas. Dock är det inte alla trimmare som accepterar detta.

Alla cockervalpar får mer eller mindre valppäls, som måste få mogna innan den går att plocka bort, då den nya pälsen finns under och det går lätt att trimma. Detta kan ta upp till 8-10 månaders ålder. En del valpar ser mera ut som afghaner med lång fluffig päls som vajar på ryggen. När valppälsen väl börjar släppa bildas lätt tovor då pälsen blir ullig och glanslös. Då gäller det att hålla efter med kam och karda så att tovorna inte hinner bli ogenomträngliga. Den första trimningen är mycket viktig för pälsens fortsatta utveckling.

På en 4-5 månaders valp brukar det gå att plocka av en del på huvudet, vilket är bra träning. Om man känner till hur det ska se ut klipper man också öronfästet på utsidan. På insidan av öronfästet skall man hålla efter håret runt hörselgången, som vi redan tidigare berört, för att undvika öronproblem. Detta hör till det som uppfödaren bör visa när man hämtar valpen.

Tag som rutin efter en skogspromenad att känna efter och plocka bort kvistar, barr, mossa, kardborrar osv innan du släpper in hunden, eller ställer den i duschen. Är den smutsig eller har t ex snöklumpar i behänget är det bästa att duscha den på mage och ben. Snöklumpar blir isbollar om dom får sitta kvar. Ev kvistar följer lättare med om man tar lite balsam på pälsen.

En ren päls är alltid lättare att hålla i ordning, varför det underlättar med regelbundna bad med schampo och balsam. När hunden torkat en stund blåser man den torr med en hårfön, samtidigt som man kammar eller borstar igenom pälsen med en karda. På så sätt går man igenom pälsen grundligt och den håller sig tovfri längre. Här har man då stor nytta av den bordsträning hunden fått, så att man kan lägga ner den på sidan medan man blåser och kammar/kardar en sida i taget.

När man kammar eller kardar är det viktigt att känna efter att man verkligen kommer ända ner i hårbotten. När man får in en hund för trimning är det vanligt att t ex håret på öronen är kammat utanpå, men med en tät filt av hår mot huden på öronlappen där det lätt blir fuktigt, sårigt och illaluktande. Sådana sår kan efter utkamning smörjas med Idominsalva.
Är det tovor får man kamma ut lite i taget med början utifrån och kanske dela tovan genom att dra isär den i flera delar. I värsta fall får man skära sönder den längs med hårstråna, inte klippa rakt av, då det blir en tydlig lucka i pälsen. Så långt ska man dock inte låta det gå.

På ryggen kan man kamma bort mycket kort, löst hår med en tät kam. Låt en del av håret sitta kvar i kammen så tar det bättre. Eller linda en gummisnodd mellan taggarna på en glesare kam.

När hela hunden är ordentligt genomkammad, vilket är lättast med hunden liggande på sidan, och man klippt runt innerörat, kontrollerar och rengör man ev. smuts och lukt i öronen.

Svansen blir snyggast om man klipper bort fanan på undersidan så att svansen ser slät ut – men inte rakad. Lättast gör man det med en s k effilerings-sax, dvs. en sax med en tandad sida. Många vill ha svansfanan kvar, men det blir lätt lite obalans på hundens helhetsintryck med päls ”bakom” hunden.

Tassarna bör också klippas ganska ofta och det hör också till uppfödarens valpinstruktioner, liksom klorna (se föreg nr av CT) Om man kan hålla efter huvud, öron och tassar ser hunden välvårdad ut även när den inte är så nytrimmad och drar dessutom in betydligt mindre grus på golven.

För att klippa fötterna är det lättast att börja med hunden liggande. Klipp håret mellan trampdynorna så att dom ligger fria, men bara jäms med och känn efter att inte tuggummi eller lera bakats in i håret mellan trampdynorna.
Då måste man mycket försiktigt klippa bort detta ”ett strå i taget” eftersom det är så tunn hud längst in. Om man håller ner håret från ovansidan av foten och klipper runt kanten på foten underifrån, runt konturen medan hunden ligger, kan man snygga till det när hunden står upp.

Gör likadant med fanan på frambenen, håll ihop håret nertill och korta av det som släpar i backen. På bakbenen kortar man endast håret längst ner på baksidan av foten. Om man inte klipper för mycket på fotens ovansida går det alltid att korrigera för den som sedan skall trimma hunden.

Glöm nu inte att klippa klorna!

Det fordras ganska mycket träning och demonstrationer för att få det bra, men hunden blir ju mera lättskött. Dessutom är det ju så, att många cockerägare har blivit det för att dom är roade av pälsvård! Med träning kan man så småningom hålla efter mycket av trimningen själv. På köpet får man en hund som är mycket enklare att hantera vid trimningen, vilket sparar mycket tid, och dessutom ser välvårdad och trevlig ut.

För den som vill lära sig mera finns som sagt trimkurser, liksom trimmare som gärna visar och ger råd. Kari Haaves klassiska bok Cocker Spaniel (ICA-förlaget) innehåller massor av tips och instruktiva bilder.

copyright Gunnel Adolfsson Lundgren